eller nej, jag kanske inte skulle kalla honom kompis. men när jag var i Lammhult en vecka i slutet av sommaren umgicks vi nästan varje dag, vi hängde vid okq8 (fett med coola vi va asså, hehe..) och tjuvbadade några nätter, han var verkligen assnäll.
Och sen loggar man i på julias bilddagbok.


(klicka på bilden för att komma till artikeln.)

Jag har träffat, snackat och faktiskt gillat en mördare. asså det är en så sjuk känsla så att det inte finns. mördare är dåliga. och ändå tycker jag fortfarande att han var asrolig. mördare är hemska och jag tycker fortfarande att han är jättesnäll.
jag har kramat en mördare. jag har suttit och asgarvat om ingenting med en mördare. jag har blivit jätteglad när en mördare bjudit mig på sprit bara för att jag inte hade själv. en mördare. helt seriöst, jag fattar inte. han var inte sån, verkligen inte. kan kunde vara vild, men det är ju en jävligt stor skillnad att vara vild och misshandla en 81-årig till döds?
seriöst, vafan har du gjort?